Shanghai!
Idag har jag haft en av de mest minnesvärda dagarna i mitt liv. Det mest fantastiska med att resa runt i världen är att man får uppleva så många fantastiska platser, vyer och ögonblick som liksom inte går att jämföra utan som är lika fantastiska var för sig. För nästan exakt ett år sedan uppfyllde jag min dröm att åka transibiriska järnvägen och precis som jag föreställt mig så var hela resan full av såna där ögonblick som liksom inte går att förklara. Stäppen i Mongoliet var en sådan plats. Att bara få stå där, mitt ute i ingenstans, där mil efter mil av stäpp breder ut sig var verkligen fantastiskt.
Idag upplevde jag motsatsen till den platsen.
Innan jag åkte till Shanghai hade jag inte så höga förväntningar, kanske mest för att jag inte visste så mycket om staden. Den välkända siluetten av stadsdelen med skyskraporna som ligger vid vattnet tror jag många känner igen och det var väl ungefär en vag bild av det området som jag såg framför mig när jag tänkte på den här staden. Hur som helst så tog vi tunnelbanan ner för att titta på stan och vi hamnade mitt bland dessa skyskrapor. Det var verkligen fantastikt! Det första vi såg var en skyskrapa som var så hög att den försvann i molnen.
I TV-tornet kunde man ta sig upp. 260 meter upp närmare bestämt. Det är mittenbollen på tornet och där har de ett normalt utkiksplan och ett onormalt. Det onormala är att botten och ytterväggarna längst ner i bollen är i plexiglas.
Först kommer man ut ur hissen i mitten av planet. Sedan finns ett rum som löper ett helt varv och från det rummet kan man ta steget ut på ett trädäck som når ca 1 meter ut och direkt efter det finns ett plexiglasgolv där man alltså ser rakt ned. Det är ca 1,5 meter ut och synfältet blockeras bara av smala balkar som håller uppe konstruktionen. Nu har jag ingen höjdrädsla alls men det var väldigt läskigt att ta steget ut och stå helt på glasgolvet. Sjukt läskigt faktiskt!
Som vanligt älskar ju kineser att ta kort tillsammans med västerlänningar så när jag satte mig ned för att ta ett kort kom den första kinesen fram och satte sig bredvid för att ta ett kort. Och sen kom nästa, och nästa, och nästa. Bjuder här på ett litet smakprov!
Här är en bild på utsikten från tornet.
Det var nästan omöjligt att förstå hur högt upp vi var. När vi kom ner och över på andra sidan floden och tittade upp är det svårt att tänka sig att den mörkare delen av den bollen som syns tydligast faktiskt är flera meter hög och att vi stod där inne för en liten sund sedan.
En kvällsbild! Den alldeles svarta skrapan till höger i bild som försvinner i molnen är under konstruktion och har därför ingen belysning. Den kommer att bli den näst högsta byggnaden i världen när den står färdig. Det var lite spöklikt att se den under kvällstid och jag undrar när skräckfilmsgenren ska börja göra haunted-housefilmer som utspelar sig i tomma skyskrapor iställer för mainsons. Eller det kanske redan finns? Jag kollar ju aldrig på skräckfilm..
Nu återstår det bara för mig att läsa på om de byggnadstekniska lösningarna som görs vid byggandet av dessa skyskrapor. Hur får de tillexempel upp lyftkranarna högst upp på skraporna? Hur kommer de ner? Vad är kvar att göra när de lyfts ner och hur får man de sista bitarna på plats? Osv.
Slutligen får ni en bild på spexarN, man vet aldrig vad för tokigheter som ska ske när hon är i farten!
Kram på er!