Livet!
Oftast så älskar jag att vara strukturerad. Planera, göra schema och en sak i taget. Men det tycks vara något speciellt med att skriva uppsats. Mina tankar vägrar liksom att lägga sig i ordning. Bakgrundsdelen börjar ta sig och jag väntar spänt på kommentarerna från min handledare och håller tummarna för at jag är på rätt håll. För jag känner att jag inte vet. Eller ja, jag har ju verkligen gjort mitt bästa och av erfarenhet så vet jag att det brukar räcka ganska långt. Så enligt sannolighetsprincipen så borde det ju gå bra! Men det är ju det där med sannolikhet.. En del av er har väl hört Tage Danielssons monolog om sannolikhet? Man förstår genast då att sannolikhet inte direkt är något att förlita sig på:) För er som inte har sett den så rekommenderar jag ett youtube-besök. 4 väl investerade minuter!
Hörde rykten om att det varit april-väder i maj därhemma och att vissa av er till och med sett en och annan flinga snö! Tänkte anspela på er empati och visa att livet i Xian inte alltid är så lätt det heller...
Mycket har ju ändrat utseende sen vi först kom hit i våras. Så här såg vår utsikt ut då:
Och så här ser den ut nu! Detta var dessutom en dag med väldigt lite smogg som ni kan se. De dagar när det är som mest kan vi inte ens se det lilla huset som sticker upp i bakgrunden mitt i kortet.
Irisarna blommar för fullt! Min favoritblomma!
Nu ska vi studera för att klämma in ytterligare lite kunskap i den här hjärnan. Undrar när det blir fullt och vad som successivt försvinner när annat tar dess plats?
Hopps ni mår bra och att våren återvänder snart!
Kram kram