Sand, sand, sand - vilket jävla land
Åter till stranden. Vi bor för övrigt i det här huset.
Och tar den här tunnelbanan till stranden.
Rutinerade som vi är har vi numer inte bara skugga under vårt parasoll utan och kylklampar i form av fryst vatten i vattenflaska.
Detta gör i sin tur att vattenmelonen vi hade med oss var kall och god hela dan!
Det blev dock en blåsig dag, så blåsig att sanden yrde och täckte allt. Jag försökte ta skydd!
Det gick inte att komma undan sanden. Trots att jag alltså ligger i lä under parasollet ser jag efter 10 min ut såhär! (Ja inte brännan alltså, den har jag jobbat på längre tid än så! Jag pratar om sanden.)
Men vi härdade ut så som svenskar gör. Allt för att få vara på stranden!
Bredvid finns ett nöjesfält.
Vi tänkte köpa ett åkband men när vi kom dit hade de slutat sälja dem av någon outgrundlig anledning. Så det fick bli ett åk i den här karusellen. Eller ja, karusell och karusell. Kalla den hellre "ett steg från döden". Men kul var det! Typ.
Man inledde alltså med att åka uppåt.
Och uppåt.
Och uppåt.
Och uppåt. Sen gick det utför kan man säga..
Och här får ni en annan bild. Den visar stunden innan jag äter den godaste biffstroganofen jag någonsin smakat. Ryska områden har sina fördelar.
Spatsiba och adjö, för nu!
skriven
Men åh, coolt!!